Lönnbackafotograferna

Jag gillar verkligen att att fotografera familjer.

Om situationen är neutral och naturlig så trivs jag som människa allra bäst. Och jag är samma person när jag är fotograf. Jag gillar okonstlat, enkelt och naturligt. Klart jag gillar färg och form och ibland kan faktumet att jag har humor synas i mina bilder. Säg vad som inte kan hända när man har ett barn med? Ett barn lever vidare som om ingenting har hänt. Ett barn fortsätter att uforska, vara nyfiken, häpnas och kan inte dölja känslorna. Ett barn gråter i ena sekunden och skrattar i nästa. En hel familj delar och kompromissar om varandras känslor. En hel familj är således dynamisk och vacker. En hel familj är en saga och en hel massa fragment av känslor på samma gång.

Att sitta upp i en soffa och le mot kameran kan också vara roligt. Men det tycker inte jag. Jag tycker den bästa bilden ändå blir när ni är på väg till eller bort från soffan, mitt i en rörelse, när ni byter ögonkast, när barnet – ler  eller skrattar eller gråter. Känslorna S K A finnas där. De ska inte bytas mot ett stelt leende. ”Say cheese!” är alltså ingenting ni någonsin kommer att höra från mig. Däremot kommer ni att höra ”klick klick klick!” under tiden jag bara fångar det jag ser. Där och då. Här och nu. Naturligt. Okonstlat. Neutralt.

Jag gillar verkligen att fotografera familjer. Som dom är. Det är då jag uttrycker mig som bäst.