Hur många små flickor och pojkar i detta land drömmer inte om att ha en egen häst? De vill sniffa och borra in näsan i den dammiga pälsen, smeka mulen, titta in i hästens stora ögon. Kanske vill de göra ren hovarna, rykta lite, lägga på ett täcke, sitta upp och rida lite lätt trav. Ja. Vid det här laget märker ni att jag har noll koll. För jag har aldrig drömt om att inneha en häst. Däremot tolkade vi efter en när vi var små. Ett gotlandsruss. På miniskidor. Och det var dödskul. Hoppas att mina barn får uppleva det någon gång. Och vi satt ju faktiskt inne i boxen och liksom ”bodde” med det där gotlandsrusset. Lästa Kalle Anka kanske? Eller käkade en påse bullar? Hur som helst – det finns kloka och vuxna människor som lägger ner all sin lediga tid och alla sina pengar på en häst. M är en av dem. Hur tänker hon? Jag funderade på det när vi sågs. Och kunde nästa förstå för en stund. En liten stund när mulen buffade till mig som för att säga ”hej”. Sånt räcker för mig. 
